Så var det dax för helg igen. Jag gillar helg, det betyder mysmorgon och avbrott i rutinerna. Igår betydde avbrottet att vi åkte till stranden. Sibirien då då. Kompisen Banana följde med. Alltså mattes kompis, inte min. Eller jo, vi är ju kompisar också förstås, vi gjorde ju "high-five" tillsammans och sånt gör man bara med kompisar. Människokompisar.
Snön ligger fortfarande kvar men den håller på att smälta för det är ganska varmt. På stranden upptäckte vi att det rasat en del sen förra stormen, den som utlystes som "Klass 2" och som matte knappt märkte. Det fanns en hel del tecken på stranden iallafall, påstod matte. Dels skumma issamlingar (som matte glömde fota) och dels dessa ras:
Rasen var förvisso inte jättestora men dom var iallafall ganska tydliga.
Veckan som gått har lunkat på och jag har börjat "vakt"-skälla. Jag skäller på alla konstiga ljud. Eh, alla - enligt mig - konstiga ljud. Mattebrukar bara lyfta på ögonbrynen och säga nåt i stil med "Meh, det är ju bara nån som går i trappan". Men jag vet bättre. Och ibland, när vi går på Å-promenaden i mörkret så ser jag värsta monstren och skäller och vill springa iväg. Matte ser inte monstrena och påstår att jag ser "spöken". Hon tror att jag har vild fantasi och att det kommer att gå över med tiden.
Hon tycker jallafall att jag bäst i världen och att jag kan sitta jättefiiiint.
Har inte meddelat om mina tänder på länge men jag har i princip fått alla mina vuxentänder. Fina, va?
Idag har matte städat altanen. Hon säger att snart kan vi vara där jättemycket för snart är det vår.
Vår vaddå, undrar jag?
Och nu.... söndagsmys med bästa tuggpinnen. Kyckling. Mmmm.
O&O
/H
